§ 28 och vargen – som en julklapp åt jägarkåren!
Ett gäng jaktgubbar i Rialreviret planerar fram ett skyddsjaktsbeslut, genom att gå i vargreviret med en löptik. Detta går att läsa i en jaktblogg, där herrarna vilt spekulerar över den fantastiska idén, som det uttrycks. Om de skall ”öppna gränserna” mellan jaktmarkerna och ha som det står ”storviltjakt” eller om var gubbe för sig skall ta chansen med löptiken och kunna locka fram gråben. En skock tanter har ju problem med samordning men det kan väl vi gubbar lösa – fortsätter de att skandera, där på bloggen.
Paragraf 28 ger rätt att skydda sig och sin jakthund/boskap, alltså en nödvärnslag. En nödvärnslag, som många som inte vill ha varg i vårt land på olika sätt planerar att hävda, och på så sätt söker söndra vargflockar.
Eliminera varg och få fler unga föräldralösa vargar – vilka dessutom inte är färdigfostrade vid den unga ålder de är, när de är kvar i flocken. Då ökar risken för att ungvargarna beter sig för närgånget och att även de då kan elimineras med hjälp av paragraf 28.
Och som i detta fall, i Rialreviret i nutid, är valparna helt beroende av tiken och hanen, då de fortfarande är i lyan.
Denna senaste av ”herrarnas” blogg är sänd till länsstyrelsen i Sthlm: s län innan beslut om skyddsjakt i Rialreviret tagits. Hur det gick i det beslutet vet jag inte i skrivande stund. Men om skyddsjakt beslutats, har man medverkat från länsstyrelsens sida till att splittra en familjegrupp med små valpar.
Dessutom en familjegrupp med ”friska” varggener. Och därmed blivit hjälpsam åt ”söndra och härska” mottot som jägarkåren i vargrevir ständig sysslar med.
Vi väntar med stor iver på EU: s beslut kring anmälan om den svenska licensjakten på varg och med ännu större iver på att lagen om förberedande till jaktbrott klubbas, så att någon liten strimma av rätt för varg/djuren i skogen kan börja skönjas.
Att vara jägares hund är riskabelt, empatin för den som individ existerar inte. Den används som lockbete för varg, vildsvin och björn, under icke jakttid lever den ”isolerat” i sin hundgård, det talas inte med den utan över dess huvud och passar den inte in i husses tycke skjuts den i skogen och grävs ner.
Skall tystnaden kring alla oförätter i naturen mot djuren från jägarkåren allmänt tydas som att alla jägare bara är intresserad av att skjuta, oavsett vad man skjuter, hur man skjuter, nykter eller inte, god hundhållning eller ej, jaktsäsong eller § 28 jakt?
I vårt samhälle en demokrati eftersträvas att vara som i en familj/flock, där gäller regler för att alla i den skall få full hänsyn. ”Ingen del av kedjan är starkare än dess svagaste länk” ett helt korrekt ordstäv gällande samhälle och flock/familj.
Ändå tillåts jägare ständigt bryta mot reglerna, det kan bara bero på att makthavare är jägare och att makten är till salu för så lite att de med jaktvapenlicens får sin önskan som en rätt och på så vis återgälls tjänsten genom inträdde till riksdagen, för ”uppdragsgivaren”.
Kanske hög tid att kvalitetssäkra politiker och folk i maktposition.
