Senaste månaderna har jakthundarnas ”väl och ve” varit lite extra på tapeten, då jägarna har proklamerat och skanderat högt och ljudligt om risken deras hundar har vid lösjakt, att falla rov för varg. Jo, om man släpper sin hund i vargrevir och den kommer inpå dess individer, så är det för vargen – liksom det skulle vara för en hundflock, en utmaning och direkt oförskämdhet, att någon annan försöker ta över deras jaktområde. Konstigare än så är det inte.
Höljes – en återvändsgränd i dubbel bemärkelse?
Höljes en liten ort i nordvästra Värmland, precis inpå gränsen till Norge. Där har jag varit vid flera tillfällen, charmigt, gammaldags, trevligt folk – men med risk för ”inavlade åsikter” och en storslagen natur inpå knuten.
Sveriges första vargpar etablerade sig här och bäver har länge haft en fristad här, förutom dessa två arter finns resten av våra svenska djurarter i denna del av Sverige/Värmland. Helt makalöst fint är det, i lilla Höljes.
Och det som hände där i helgen 6-7 februari i år, har troligen hänt förut. Men nu kan jag inte annat än anklaga den licensierade vargjakten, som Andreas Carlgren, centerpartiet och miljöminister i alliansregeringen, förverkligat.
Jag tänker; om man sände reportage kring hundsporter på tevesporten, så synliggjorde man korrekta träningsmetoder och omvårdnadsbehov av hunden, för betraktaren.
Vilket inte är fallet med dagens hundteve utbud, vilka dessutom inte alls vurmar för hundens behov av samverkan, rörelse och omvårdnad. Utan endast hur man lär en hund att lyda – och då på alla möjliga upptänkliga sätt förutom på det sätt som skulle göra hunden/eleven delaktig, i att förstå lektionen.
Tevesport med hundsport skulle troligen gynna hundhållningen över lag i landet, då synlighet kan ha denna effekt. Jag är medveten om att effekten också kan bli, att fler vill utöva sport med hund och därmed kan olämpliga personer dras till sporten, för deras egen vinnings skull.
Varg mot riksdagens rovdjursutskott!
-” Vill du ta jägarexamen? Nu är det möjligt mitt i Stockholm, lätt och bekvämt för dig i maktens korridorer, ta bara hissen ner i vår källare”!
Så kanske informationen utmålats i riksdagen. För det är numera möjligt. Hur länge detta pågått vet jag inte, men jag tippar på minst tre år. Man tror inte sina öron, jägarförbundet har rätten att bedriva jägarexamen bland riksdagspolitiker, på mycket bekvämt avstånd – i källaren i riksdagshuset.
Jo, jo man kan ju förstå att det lockar en och annan ”pojkdröm”, att få hålla i en bössa och skjuta. Samtidigt pågår en av Sveriges mest kontroversiella propositioner, som avhandlas av rovdjursutskottet och slutligen klubbas propositionen i riksdagens kammare. Sverige skall ha vargjakt.
Andreas Carlgrens/regeringens och Jägarförbundets skäl till vargjakt faller, varför då framhärda? Och hur demokratiskt är det?
Jag vill känna mig trygg i mitt land och med dess beslut och är så innerligt trött på ”gubbar” som gör som de vill. Och det märkligaste i den demokratiska debatten, som det så vackert ständigt framläggs vara, är att man inte är intresserad av någon dialog.
Motståndarna mot vargjakt nästan bespottas via uttalande från Carlgren och Jägarförbundet, vid deras motargument i media. Våra argument är fel, fel och deras är rätt. Att sedan Carlgren gör blunder efter blunder i media, kring uttalande om vargjakten, tycks vara helt ok.
Mitt hjärta slår dubbelslag, magen känns vara i färd med att vända ut och in på sig. Det susar i huvudet, jag är yr. Mina tankar mal och mal, och tänker om min kropps ”primalskri” vore kulor, då vore varje hot mot vår vargstam, dess väktare.
Imorgon börjar licensierad vargjakt i vårt land. Tiotusen jägare har anmält intresse och Naturvårdsverket har ”tilldelat” att 27 vargar skall skjutas.
Detta är en skam i alla avseende. Inte beslutat utifrån demokratisk grund – varje enkät visar mer eller mindre entydigt på att svenska folket vill skydda vargen i vårt land. Vår fauna behöver vargen och våra ”topprovdjur” för sin balanserade existens.
Julmat på en av stadens bästa restauranger, bara jag och Ulf, hmm vad mysigt med en sådan kväll, alldeles själv med sin äldsta broder. Vi talde om allt möjligt så klart och ett av samtalen var om ett samtal, jag haft tidigare på dagen från en klient på min betaltelefon, som ringde om råd;
En tik på tolv år, hon har hosta, dricker så mycket att hon inte kan hålla tätt. Hon går på penicillin, för att häva en misstänkt livmoderinflammation.Vad kan det vara för fel, varför kissar hon på sig/inomhus, hon vet ju att vara rumsren? Så var resumén och frågan från matte husse.
I helgens HD ( Helsingborgs Dagblad) stod att läsa att polisen blivit tipsad, funnit och tagit hand om en tik med valpar, som var placerad i en ”koja”, inte större än ett duvslag. Förbipasserande hade hört gnyende och larmat polis. Hundägaren råkade uppenbara sig samtidigt som polisen slog till. Han är nu anmäld för djurplågeri.
Många ser sig som kallade men få är de som verkligen är lämpade.”Förr i tiden” för inte så länge sedan, var de flesta blandrashundar, hundar som funnit ”kärleken” då de utan översyn kommit en bit hemifrån. Oftast skedde detta på landet, där hunden på sin utflykt fann en tik/hane som det uppstod ”kärlek” med. Resultatet en valpkull sextiotre dygn senare.